okej, ledsen för cpinlägget tidigare. inte meningen att mina aggressioner komma fram genom bloggen. jag var bara så otroligt arg på allt och alla och nu i efterhand vet jag egentligen inte varför. dock så borde jag inte behöva be om ursäkt eftersom alla verkar ta ut sina känslor över offentliga internetplatser nu. jag menar, kolla bara på facebook. vart man än kollar så ser man olika statusar om hur dåligt alla mår.
"tpl", vilket är förkortningen på - trött på livet.
"fml", vilket är fortkortningen på - fuck my life.
 Det är väl dom som dyker upp mest, men om man skrollar egenom startsidan och kollar på alla statusar så är det ingen som skrivit om sitt underbara liv och om hur bra allting alltid är osv. antar att det inte alltid kan vara bra, inte för nån av oss.
dock måste jag säga att det glädjer mig lite att se alla statusar, inte för att jag gillar att folk mår dåligt utan för att jag vet att jag inte är ensam om det, och att det är okej.
men ju mer jag kollar så inser jag också att statusarna tar aldrig slut, det bara kommer fler och fler från samma och olika personer och på så sätt känns det som att ifall det inte tar slut för dom, borde det inte ta slut för mig heller. jag kommer fortsätta må såhär. men som ni kanske märkte så i förra inlägget så är jag jävligt less på det och nu räcker det. jag ska fixa det här och jag ska bygga upp en så pass jävla stor mur runt omkring mig att jag inte ens behöver oroa mig för att någon ska göra mig ledsen, trots att det är okej att vara det.