jag har en förmåga av att kunna bestämma mig för saker. om jag säger att jag vill göra någonting på ett speciellt sätt så ser jag till att det händer just så som jag bestämt. har jag bestämt mig för att laga någonting så ska slutresultatet bli på ett ungefär likadant som den trasiga saken såg ut innan. bestämmer jag mig för att glömma någon, glömmer jag den. bestämmer jag mig för att jag ska springa varje morgon så ser jag till att det blir så.

dock har jag en förmåga av att tröttna också. om jag planerar hur saker och ting ska vara och det visar sig att det inte finns någon chans att det blir så utan stenhårt arbete, lägger jag det åt sidan. om det visar sig att smådelar till saken jag ska laga är borttappade så köper jag hellre en ny än lagar den gamla. jag kan gå i veckor utan att ägna ens 10min per dag på att tänka på den personen som kanske var min tankekraft 24h om dygnet, men om det inte ger någon förändring i mitt vardagliga liv så kan jag ge upp det där också. jag kan dessutom dra ut och springa varje morgon två veckor i streck, men tröttnar sedan på mina gamla rutiner och byter kanske dem till att springa samma runda fast åt motsatt håll och på kvällen.

jag har även en förmåga att bete mig fel. behandla personer i min närhet fel. ignorerar dom som dör för mig, dör för dom som ignorerar mig, älskar dom som sårar mig och sårar dom som älskar mig. fast inte med avsikt.
detta har jag märkt på en lite senare tid då jag även lagt märke till att jag snabbt backar undan om det visar sig att någon gillar mig på så sätt. jag vet inte varför jag gör det, och det är inte för att jag är rädd. har faktiskt ingen aning om varför.. dock så behöver ju fler än jag lida över det då, men har försökt att tänka på det gamla citatet
" gör det som känns bäst för dig för vem kommer stå kvar vid slutet, jo du " - men samtidigt så vet man ju inte om det stämmer för tänk om det skulle vara så att den som visar sig gilla mig på så sätt kanske skulle bli min själsfrände ifall jag vågade lägga till lite av min egen energi istället för att låta denna personen slösa all sin i onödan medans jag slösar bort min på någon som kanske inte ens lägget märke till det?
den kanske blir den som jag vill äta, sova, leva, dö med? men hur ska det gå till när jag alltid ryggar tillbaka. cp ellen.
dock så behövs det inte allt för många dåliga förhållanden för att förstå att det i grund och botten inte existerar något bra.

har även märkt på senare tid att jag har blivit en av alla dom som tror på negativa rykten istället för de bra.
det suger. dock är det lättare att tro på något dåligt, man vet lite bättre hur man ska agera då men samtidigt så mår man ju skit & man vet ju hur de personerna som har ryktena om sig mår, vem har inte haft rykten runtomkring sig liksom. det är en del av vår vardag idag och det är väl antagligen så det kommer förbli. brukar inte tro på rykten, men märker ifall det som nämns låter rimligt eller inte, sprider inte heller vidare dom. dock är det ju roligt att lyssna på när man vet att det som sägs inte är sant! just sayin..

aja dessa tankar flög omkring i mitt huvud idag under en timmes badande i min storasysters bubbelbadkar.
och nej.. det var ingen trevlig badstund vilket det var meningen att det skulle vara efter 10 timmars barnvaktande.
badkaret hann inte ens bli fullt innan jag drog därifrån.